...

Mår skit.

Skriver imorrn tror jag...

Går o lägger mej.

God natt!

New Born...

Link it to the world
Link it to yourself
Stretch it like a birth squeeze
The love for what you hide
For bitterness inside
Is growing like the new born
When you've seen, seen too much
Too young, young

Soulless is everywhere
Hopeless time to roam
The distance to your home
Fades away to nowhere
How much are you worth?
You can't come down to earth
You're swelling up
You're unstoppable
'Cause you've seen
Seen too much
And too young, young

The Tägtgrens...

Igår fick jag en bukett blommor av farmor o farfar. Och även ett kort. Ett kort som vi tog på julafton. Alla som är med på kortet har samma efternamn, och vi är oxå dom enda i Sverige (världen?) som har detta efternamn. Lite roligt :)


Överst på bild är mina systrar.
Sittande: Jag, Devin, farmor, Line, farfar, kusin, farbror, Levis o pappa.

The Tägtgrens alltså.

Dag 9 – Min tro.

Känns inte som att jag tror på något faktiskt... Ingen gud, eller högre makt. Näe. Sånt tror jag definitivt inte på.

Men jag tror däremot på spöken, livet efter döden o karma.
Skit ska skit ha. Typ. ;)

Kommer faktiskt inte på något annat... Sorry!

Dag 8 – Ett ögonblick.

Skriver detta nu, eftersom jag inte orkade igår kväll... Ikväll är rubriken "Min tro"....

Ett ögonblick. Vad skriver man då? Jag kan skriva om ett ögonblick av lättnad o lycka, på samma gång.
De va när Levis kom till världen. Fort gick de oxå. Kl 21:14 den 19 maj 2010 föddes våran lilla Levis. Helt blå o slemmig. Men ändå världens mysigaste. Jag kommer ihåg att jag grät. Jag va så lycklig! Jag sa om o om igen, jag är så glad att de är över nu. Och så va de verkligen. Jag va så glad att den där helvetesgraviditeten va över, och att Levis äntligen kom ut, så vi fick se hur han såg ut. Och de va inte alls så farlig som jag/vi hade föreställt oss. Vi hade ju dessutom fått höra att han skulle eventuellt ha dubbelsidig spalt två veckor tidigare. Men de hade han inte. Vilken lycka!! Han va så liten o söt. Helt hjälplös, o bara jättego. Min oro försvann. Jag va så himla lycklig. Äntligen va våran lilla kille här, o äntligen va graviditeten över.

Ett av dom bästa ögonblicken i mitt liv faktiskt. O mest minnesvärda :)
(Devins födsel är såklart oxå ett kärt ögonblick...)

Dag 7 – Min bästa vän.

De här är oxå lite svårt att skriva om.

Jag har liksom ingen bästa, bästa vän. Jag har en massa vänner, som är bra på olika saker. För olika "ändamål". Missförstå mej rätt...

Jag har en vän som jag vet alltid finns där för mej, som jag kan prata med allt om. Vad de än är. Hon finns där, o lyssnar, o stöttar. Hon vet allt om mej.

O så finns de ju den där vännen, som jag blivit tvingad att gilla. Tvingad att umgås med, dag in, dag ut. Lite som en syster, fast ändå inte. Som jag alltid har så förbannat roligt med. Som jag alltid kan prata med. Som förstår. Som är påhittig. Som gillar grönt.

Jag
har en vän som jag alltid har roligt med, hittar på skojiga äventyr med, o bara har kul.

Jag har även en vän som har liknande intressen som mej, även liknande liv. Och hon kan därför förstå mej ganska bra.

Jag har en annan vän som jag inte träffar så speciellt ofta. Men även hon, finns där för mej. De vet jag. Hon har funnits i mitt liv i många många år.

Självklart finns de fler, o dom vet vilka dom är. O de hoppas jag dom som står med ovan oxå vet...

Men någon bästa vän finns nog faktiskt inte. Kanske är de jag som tänker lite knasigt, men de är så jag ser på de hela just nu iaf...

Dag 6 – Min dag.

Blev väckt kl 6 av Levis som sken som en sol. Dags att kliva upp alltså...
Va uppe med honom o roade honom tills Devin o Tim vaknade, ca kvart i 8.
Gick o la mej igen, Levis hade somnat igen.
Gick upp o tog hand om Levis medan Tim skjutsade Devin till dagis, strax innan 9.
Tog en kopp kaffe o kikade runt på nätet, Tim o Levis åkte till Gränges.
Gick o la mej för att vila lite, typ halv 11. Gick upp halv 12, för då kom killarna hem igen.
Lagade mat. Korvstroganoff o ris. Gött!
Sa hejdå till Tim som åkte iväg o jobbade strax innan 1.
Hämtade Devin på dagis kl 2.
Försökte roa en trött Devin medan Levis sov middag.
Matat Devin runt 4, Levis åt en portion gröt kring 6. (stooooort!!!)
Matade Levis igen halv 7. Försökte roa Devin tills de va läggdags.
Gjorde Devin iordning för säng, la honom strax efter 7. Levis somnade några minuter efter de.
Devin vägrade somna o skrek o lekte o härjade i sängen. Väckte Levis några gånger.
Jag fick psykbryt o ville dö. Men dog inte.
La Levis på soffan, så han skulle få sova ifred.
Lagade lite mat till mej själv. Snabbmakaroner o "tyska korvar".

De vart tyst från Devin kring kvart i 10 (!!), så då pustade jag ut, o bar sen upp Levis till hans vagga.
Åt min kalla mat. Duschade. Bloggade. Nu återstår bara sömnen...

God natt. Förstår någon om jag är slut som människa?

Dag 5 – Vad är kärlek.

Kärlek kan vara så mycke. Eller ja, man kan känna kärlek till så mycke olika saker.
Kärlek till ens partner. Kärlek till sina barn. Kärlek till en sak. (som i min sambos fall, Iphone...) Kärlek till ett husdjur.

Jag tror att kärlek är något som alla vill ha. Alla behöver kärlek.

Kärleken till ens barn är självklar. Den bara finns där. De är inget som behöver "klicka". Den bara är. Värmen som man känner i hjärtat när barnet ler, lär sej nya saker, tar första steget. Ja, stunderna är många. Det är kärlek för mej!

Min kärlek till Tim är ganska luddig. Eller hur jag nu ska säga... Den är svår att beskriva helt enkelt. De går inte... Men den finns där. Även om den är svår att förklara. Jag skulle aldrig vilja leva ett liv utan honom, den saken är klar. De är nog kärlek...

Och någon riktig kärlek till en pryl tror jag aldrig att jag känt riktigt, så de skippar jag o skriva om. Kan be Tim förklara sin kärlek till sin mobil någon dag för er ;)

De här med kärlek är svårt...

Dag 4 – Det här åt jag idag.

Inte så svårt...

Frukost: 2 koppar kaffe med mjölk
Lunch: Makaroner o grillkorv med smak av chorizo, ketchup o svartpeppar
Mellanmål: Fruktsallad o 2 koppar kaffe med mjölk
Middag: Kyckling-pytt

De va allt... God natt!

Dag 3 – Mina föräldrar.

De här kan bli en av dom kepigaste sakerna att skriva om av hela listan som finns...

Mina föräldrar alltså.

Min pappa är "a rock". Han har alltid funnits där (dock mer eller mindre). O de är honom som jag o min syster har vuxit upp med. Han är kock, och även hårdrocksproducent. Han spelar alltså in band, gör skivor. O bla bla bla. Men jobbar inte så mycke med de längre. Nu ska han börja o jobba med något helt annat. Vet inte vad de kallas heller, men de är skit samma. Min pappa är bra helt enkelt! Han är en sån där människa som alla tycker är för snäll, som alltid ställer upp. Aldrig är arg. Men JO, visst sjutton kan pappa bli arg. De vet jag... Hemska tanke! Haha! Jag o pappa kom väl inte sådär jättebra överens i mina senare tonår, även kallad min revolt. Men jag blev vuxen, o nu är allt bra igen...

Min mamma då?! Ja... Där blir de genast lite svårare. Jag har ju såklart en biologisk mamma, som även gav mej en syster, tillsammans med min käre far. Men idag existerar hon inte för mej. Hon är luft. Jag har skrivit lite innan om henne här i bloggen, men de va ett tag sen nu. I julas va de 4 år sen vi senast sågs, o jag kan ärligt talat säga att jag inte skulle vilja träffa henne igen. Någonsin! Hon lämnade, mer eller mindre, mej o min syster när vi va knappt 1 o 3 år gamla, o sen dess har hon knappt funnits i våra liv. Typ. De får bli den korta versionen idag. Skulle kunna sitta o skriva om henne en hel dag annars.

Men har jag inte haft någon sorts modersfugur i mitt liv då? Joo! Visst har jag de! Marie heter hon. Hon har varit som en mamma för mej sen jag va typ 3, kanske 4 år. Så länge jag kan minnas helt enkelt... När jag va liten va hon väl kanske inte så populär i mina ögon. Men vem avgudar sin mamma liksom? Klart man vart sur när man inte fick spela tv-spel när de va soligt ute, o inte fick äta tre glassar på raken. Men i tonåren blev hon mer som en kär vän till mej. Vi kunde prata om allt! Hon va den som säkert kände mej bäst av alla vid den tiden. Usch vad jag saknar det! Att ha en "mamma". Få förunnat kanske?
Anyway. Vi fortsatte att umgås, även när hon o min pappa flyttade isär, vilket dom gjorde när jag va 14 år. Bara för något år sen umgicks vi nästan varje dag. Eller iaf hördes av. Hmm... Ja. En helt vanlig mor o dotter relation kanske? Vad vet jag. Jag vet ju inte hur de "ska vara". Men så hände en grej, kanske flera, för ganska precis ett år sen, o sen dess har jag fått försöka leva utan henne. Vilket är svårt, men har blivit lite bättre med tiden som gått. Men fortfarande alldeles för svårt.

Jaja. Nog om de. Nog svammlat för ikväll. Nu vet ni alltså mer om mina föräldrar...
Imorrn tror jag de stod att jag skulle skriva om vad jag ätit under dagen. Spännande!! (Naaat)

Dag 2 – Min första kärlek.

Jani... Vad säger man? Kärlek. Till vad? Eller vem?

Men okej. Min första "riktiga" kärlek, som man kanske skulle uttrycka de, va en kille som heter Mathias. Vi blev tillsammans när vi va 14 år, o så förblev de tills vi hade fyllt 17. Det var en kille som gillade snabba bilar (typ "Fast and Furious-bilar") o hade en stor portion humor. Va inte särskillt good loocking/hunkig (ursäkta, om du läser detta, men de vet du ju själv redan ;)) Men ganska smart. Dock INTE smartare än mej då. Såklart. De hade ju inte ens hållt en vecka isf! :p Men jämnlikt iaf. Tror vi hann göra slut typ 20ggr under dom åren vi va tillsammans... Hmm...

Det va väldigt komplicerat med kärlek på den tiden. Ena dagen kunde man inte leva utan varandra, medan andra dagar gjorde man slut, o såg sej om efter något mer intressant... Knepigt de där med tonårskärlekar.

Och eftersom det är den första kärleken så vet man inget bättre. Man trodde att de va "the real deal", o att man aldrig skulle kunna hitta någon bättre. Att man va gjorda för varandra. Men så är ju oftast inte fallet...

Idag vet jag alltså bättre. NU vet jag vad äkta kärlek är! Idag vet jag precis hur de ska vara/hur jag vill ha de i ett förhållande o allt sånt där. Men jag vet inte om jag kan påstå att det blivit lättare för de?!

Kärleken är och förblir ett mysterium....

Dag 1 – Presentera mig själv.

Nu har jag tid för den där listan jag skrev om häromdagen...

Hmm... Presentation av mej... Att presentera ett svin.
Näe, men seriöst. Jag heter Emilia, kallas Milis o har gjort sen jag va en liten flicka. 22 år. Jag bor i ett litet hus mitt ute i skogen (skojar inte!!) i södra dalarna. Där bor även Tim, min sambo, Devin o Levis, mina söner och våra husdjur. En skäggagam o en trädgårdsboa.

Jag är mammaledig, som alla säkert redan vet?! Men drömmer om att komma härifrån inom en snar framtid. Skulle gärna vilja få ett jobb på ett konditori eller liknande. Men skulle oxå kunna tänka mej att plugga lite... Vi får se vad som händer till sommaren.

Mina största intressen är att baka (spec. cupcakes o tårtor) o inredning. Är i ständigt behov av förändring o renoverar hellre än bra ;) Just nu är hallen mitt offer. Något annat som ligger mej varmt om hjärtat är hår. Låter ju lite småäckligt, men så är de... Alltså typ extensions/färger m.m. Men de ligger lite på is just nu. Känner inte att jag har tid o byta håret en gång i veckan längre :p Tattueringar o piercings är oxå något jag aldrig kan få nog av. Nästa projekt blir en helarm :)

Just nu känner jag att jag väger lite mycke mer än vad jag skulle vilja. Kroppen mår inge bra av denna vikt. Så de är något jag försöker ta tag i. Förra året gick jag ner 18 kilo, men har en bit kvar innan jag är nöjd... Det kommer ni få läsa mer om i vår. (och nu såklart)

Musik är något jag inte skulle kunna leva utan. Jag har nog en ganska blandad musiksmak, men ändå inte. Jag tål inte hiphop, jag avskyr RnB, likaså rap (same shit?!) Dansband är oxå ett big no-no, likaså "populärmusik" :p Kanske är lite kräsen ändå när jag tänker efter... Mina absoluta favoriter är kent, o de tror jag ingen har missat!? Dom har räddat mej många gånger! Citerar ofta någon låt eller så i bloggen, lite efter humör. Annars lyssnar jag på In Flames, Muse, Foo Fighters o lite annat smått o gott.

Jag är äldsta syskonet av fyra tjejer.

Nuså. Nu vet ni kanske lite mer om mej...
Imorrn blir de dag 2.

Ät fett o socker tills du spyr...

Vaken jag!! Men nu tror jag att jag ska slänga in handduken för idag... Är ganska skittrött. Men jag vill ju att allt ska bli perfekt inför imorrn. O slippa stressa arslet av mej...

Man kommer långt på socker o lite massa envishet.
Dagens visdomsord...

God natt alla!

Lista...

Funderar på att göra, som många andra bloggare, denna lista. Kanske kan vara intressant. Om inte annat så har jag något att skriva om varje dag... Jag tycker att de låter som en bra idé. Var tror ni?
  • Dag 1 – Presentera mig själv.
  • Dag 2 – Min första kärlek.
  • Dag 3 – Mina föräldrar.
  • Dag 4 – Det här åt jag idag.
  • Dag 5 – Vad är kärlek.
  • Dag 6 – Min dag.
  • Dag 7 – Min bästa vän.
  • Dag 8 – Ett ögonblick.
  • Dag 9 – Min tro.
  • Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
  • Dag 11 – Mina syskon.
  • Dag 12 – I min handväska.
  • Dag 13 – Den här veckan.
  • Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
  • Dag 15 – Mina drömmar.
  • Dag 16 – Min första kyss.
  • Dag 17 – Mitt favoritminne.
  • Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
  • Dag 19 – Detta ångrar jag.
  • Dag 20 – Den här månaden.
  • Dag 21 – Ett annat ögonblick.
  • Dag 22 – Det här upprör mig.
  • Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
  • Dag 24 – Det här får mig att gråta.
  • Dag 25 – En första.
  • Dag 26 – Mina rädslor.
  • Dag 27 – Min favoritplats.
  • Dag 28 – Det här saknar jag.
  • Dag 29 – Mina ambitioner.
  • Dag 30 – Ett sista ögonblick

Sömnproblem...

Barnen sover. (dock ganska oroligt :S) Jag är skittrött. Jag borde gå o lägga mej. Ganska enkelt kanske... Men klockan är ju bara 20. Hallå! Är de ens lagligt att lägga sej så tidigt? Eller är de bara jag som är barnslig kanske?

Zzzzz....?

Mja. Sen är ju frågan om jag skulle kunna somna... Jag borde ju kunna de, eftersom barnen har krånglat så mycke de senaste nätterna = Astrött. Men klockan är ju som sagt bara 20. Jag tror att vi har klockor i huvudet, som talar om för oss när de är dags att sova. O min klocka har inte slagit Sömn än...

Måste nog varva ner först...

Men tänk om jag inte får sova sen då?

Tänk om ungarna vaknar o krånglar en gång i kvarten resten av natten?

Tänk om jag inte ens somnar förrän de är "tänkt" att jag ska somna?

Men tänk om jag skulle somna, på stört?

Då skulle jag bli glad...

Funderar en stund till... Kollar lite på "Operation skönhet" så länge.

God natt! Hoppas era huvuden är lite klarare än mitt idag...

Tankar om 2010.

Sitter här o försöker vakna. Har haft ännu en ganska sömnlös natt. Grr! Börjar bli väldigt trött på de här nu. Antingen så krånglar något av barnen, eller så är de jag som inte kan somna, av diverse olika anledningar. Slår aldrig fel. Inatt va de nog en kombo av allt...

Tänk att 2010 snart är slut. Ska bli grymt skönt faktiskt! De här året har faktiskt varit de värsta i mitt liv, skulle jag tro... Kanske att något år kändes/va värre när jag va liten. Men de man inte minns lider man inte av... Näe, fy fan för 2010. De ska bli så skönt att få "börja om". Nytt år, nytt liv? Typ. Något sånt ska de bli. Bort med de gamla. Bort bort bort! Visst finns de bra saker som hänt i år oxå. Levis föddes ju. Men tyvärr tar de dåliga/negativa sakerna över.

Anyway... Hade tänkt göra en liten sammanfattning av det gångna året någon dag i veckan. Dels för att de kan vara kul för er läsare att läsa (o titta, bilder är ju ett måste!) men mest för min egen skull. För att kunna gå tillbaks o minnas. Ett helt år i ett inlägg liksom. Eller kanske två. Tror jag får dela upp året lite. De blir så mycke annars.

Jag återkommer med flashback a la 2010.

Något jag borde skriva/ta med?
Önskemål?
Någon?

Kameratest...


Yes! Jag är nöjd. O jag gillar humlor.

Dagen.

Idag är en jobbig dag. För mycke tankar...

Men tankarna finns i ett lösenordsskyddat inlägg.

Lika bra!?

...

Idag är det 4 månader sen jag träffade Marie sist.

Jag tror inte jag vill eller behöver säga mer.


Underligt.

EmoMilis.

Varför ska jag utsätta mina stackars öron för kents underbara musik? Eller jag kanska ska omformulera mej lite... Varför lyssar jag på fel sorts kentlåtar? Man blir ju bara att tänka. Tänka på fel sätt dessutom. De finns ju låtar jag blir glad av, men ändå lyssnar jag på dom som tillhör en annan kategori. Dom som betyder något. Dom som känns.

Så som "Önskar att någon" träffar rakt i hjärtat. Även "Bas riff".

Låt mej citera kära vänner:

"Och jag har ledsnat på att vänta
ärligt talat jag är trött
Du är TV-ögd, förändrad
du är gråtmild du ser rött

Jag har ledsnat på att vänta
på dom ständiga problemen med sömn
Behöver nån som behöver mej"

***

"På vägarna i natt
så jagar vi ifatt
Med karta & kompass
ingen vila, ingen rast

Vad som än har gjort mig elak, feg
Vad som än har hänt, är allt mitt fel
Vad som än har gjort dig vänlig, ren
Allting är försent

På vägarna i natt
kan jag hålla mig för skratt
Mitt leende som sköld
mot tårarna som föll"

Varför utsätta sej själv för detta?
I dunno... EmoMilis.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0