Dag 3 – Mina föräldrar.
De här kan bli en av dom kepigaste sakerna att skriva om av hela listan som finns...
Mina föräldrar alltså.
Min pappa är "a rock". Han har alltid funnits där (dock mer eller mindre). O de är honom som jag o min syster har vuxit upp med. Han är kock, och även hårdrocksproducent. Han spelar alltså in band, gör skivor. O bla bla bla. Men jobbar inte så mycke med de längre. Nu ska han börja o jobba med något helt annat. Vet inte vad de kallas heller, men de är skit samma. Min pappa är bra helt enkelt! Han är en sån där människa som alla tycker är för snäll, som alltid ställer upp. Aldrig är arg. Men JO, visst sjutton kan pappa bli arg. De vet jag... Hemska tanke! Haha! Jag o pappa kom väl inte sådär jättebra överens i mina senare tonår, även kallad min revolt. Men jag blev vuxen, o nu är allt bra igen...
Min mamma då?! Ja... Där blir de genast lite svårare. Jag har ju såklart en biologisk mamma, som även gav mej en syster, tillsammans med min käre far. Men idag existerar hon inte för mej. Hon är luft. Jag har skrivit lite innan om henne här i bloggen, men de va ett tag sen nu. I julas va de 4 år sen vi senast sågs, o jag kan ärligt talat säga att jag inte skulle vilja träffa henne igen. Någonsin! Hon lämnade, mer eller mindre, mej o min syster när vi va knappt 1 o 3 år gamla, o sen dess har hon knappt funnits i våra liv. Typ. De får bli den korta versionen idag. Skulle kunna sitta o skriva om henne en hel dag annars.
Men har jag inte haft någon sorts modersfugur i mitt liv då? Joo! Visst har jag de! Marie heter hon. Hon har varit som en mamma för mej sen jag va typ 3, kanske 4 år. Så länge jag kan minnas helt enkelt... När jag va liten va hon väl kanske inte så populär i mina ögon. Men vem avgudar sin mamma liksom? Klart man vart sur när man inte fick spela tv-spel när de va soligt ute, o inte fick äta tre glassar på raken. Men i tonåren blev hon mer som en kär vän till mej. Vi kunde prata om allt! Hon va den som säkert kände mej bäst av alla vid den tiden. Usch vad jag saknar det! Att ha en "mamma". Få förunnat kanske?
Anyway. Vi fortsatte att umgås, även när hon o min pappa flyttade isär, vilket dom gjorde när jag va 14 år. Bara för något år sen umgicks vi nästan varje dag. Eller iaf hördes av. Hmm... Ja. En helt vanlig mor o dotter relation kanske? Vad vet jag. Jag vet ju inte hur de "ska vara". Men så hände en grej, kanske flera, för ganska precis ett år sen, o sen dess har jag fått försöka leva utan henne. Vilket är svårt, men har blivit lite bättre med tiden som gått. Men fortfarande alldeles för svårt.
Jaja. Nog om de. Nog svammlat för ikväll. Nu vet ni alltså mer om mina föräldrar...
Imorrn tror jag de stod att jag skulle skriva om vad jag ätit under dagen. Spännande!! (Naaat)
Mina föräldrar alltså.
Min pappa är "a rock". Han har alltid funnits där (dock mer eller mindre). O de är honom som jag o min syster har vuxit upp med. Han är kock, och även hårdrocksproducent. Han spelar alltså in band, gör skivor. O bla bla bla. Men jobbar inte så mycke med de längre. Nu ska han börja o jobba med något helt annat. Vet inte vad de kallas heller, men de är skit samma. Min pappa är bra helt enkelt! Han är en sån där människa som alla tycker är för snäll, som alltid ställer upp. Aldrig är arg. Men JO, visst sjutton kan pappa bli arg. De vet jag... Hemska tanke! Haha! Jag o pappa kom väl inte sådär jättebra överens i mina senare tonår, även kallad min revolt. Men jag blev vuxen, o nu är allt bra igen...
Min mamma då?! Ja... Där blir de genast lite svårare. Jag har ju såklart en biologisk mamma, som även gav mej en syster, tillsammans med min käre far. Men idag existerar hon inte för mej. Hon är luft. Jag har skrivit lite innan om henne här i bloggen, men de va ett tag sen nu. I julas va de 4 år sen vi senast sågs, o jag kan ärligt talat säga att jag inte skulle vilja träffa henne igen. Någonsin! Hon lämnade, mer eller mindre, mej o min syster när vi va knappt 1 o 3 år gamla, o sen dess har hon knappt funnits i våra liv. Typ. De får bli den korta versionen idag. Skulle kunna sitta o skriva om henne en hel dag annars.
Men har jag inte haft någon sorts modersfugur i mitt liv då? Joo! Visst har jag de! Marie heter hon. Hon har varit som en mamma för mej sen jag va typ 3, kanske 4 år. Så länge jag kan minnas helt enkelt... När jag va liten va hon väl kanske inte så populär i mina ögon. Men vem avgudar sin mamma liksom? Klart man vart sur när man inte fick spela tv-spel när de va soligt ute, o inte fick äta tre glassar på raken. Men i tonåren blev hon mer som en kär vän till mej. Vi kunde prata om allt! Hon va den som säkert kände mej bäst av alla vid den tiden. Usch vad jag saknar det! Att ha en "mamma". Få förunnat kanske?
Anyway. Vi fortsatte att umgås, även när hon o min pappa flyttade isär, vilket dom gjorde när jag va 14 år. Bara för något år sen umgicks vi nästan varje dag. Eller iaf hördes av. Hmm... Ja. En helt vanlig mor o dotter relation kanske? Vad vet jag. Jag vet ju inte hur de "ska vara". Men så hände en grej, kanske flera, för ganska precis ett år sen, o sen dess har jag fått försöka leva utan henne. Vilket är svårt, men har blivit lite bättre med tiden som gått. Men fortfarande alldeles för svårt.
Jaja. Nog om de. Nog svammlat för ikväll. Nu vet ni alltså mer om mina föräldrar...
Imorrn tror jag de stod att jag skulle skriva om vad jag ätit under dagen. Spännande!! (Naaat)
Kommentarer
Trackback
