Besöööök!
Nu har jag haft lite besök. :) Först kom Maria o hälsade på efter lunchen. Jättekul att träffa henne! Hon vart ju snuvad på att besöka oss på BB när Devin föddes, hon va förkyld då (precis som alla andra). Hennes snälla lillebror skjutsade hit henne o satt snälla o väntade i cafeterian medan vi umgicks. Tack Tobias, får man väl säga ;)
När Maria åkte byttes hon av av Tim o Devin. En väldigt glad Devin :) Och STOR! Jiiiises vad stor han är, om man nu ska jämnföra med sin lillebror. 30 hela centimeter, och hela 14 månader skiljer det mellan mina små prinsar! ♥ Låter inte mycke kanske, men de är det verkligen!
Det va jättekul att få träffa min lilla (eller numera stora?) familj! Devin ville klappa på Levis hela tiden, men tyvärr lite för hårt. Inte lätt o vara snäll o stark ;) Han höll handen snällt iaf. Gullegossen min!
Tyvärr blir ju en ettåring ganska uttråkad snabbt, så vi hann inte ses så länge. Men besöket va ändå guld värt i mina ögon! Synd att dom inte fick stanna bara. (stupid besöksförbud!!) Men jag hoppas att vi får åka hem imorrn, så då får jag ju träffa mina älsklingar längre, o dom får träffa lillebror. Win win situation!
Nu ska jag surfa lite med datorn som min lilla stora son tog med sej. (tack söt) Tur man kan underhålla sej va? Haha!
Skriver mer sen tror jag...
När Maria åkte byttes hon av av Tim o Devin. En väldigt glad Devin :) Och STOR! Jiiiises vad stor han är, om man nu ska jämnföra med sin lillebror. 30 hela centimeter, och hela 14 månader skiljer det mellan mina små prinsar! ♥ Låter inte mycke kanske, men de är det verkligen!
Det va jättekul att få träffa min lilla (eller numera stora?) familj! Devin ville klappa på Levis hela tiden, men tyvärr lite för hårt. Inte lätt o vara snäll o stark ;) Han höll handen snällt iaf. Gullegossen min!
Tyvärr blir ju en ettåring ganska uttråkad snabbt, så vi hann inte ses så länge. Men besöket va ändå guld värt i mina ögon! Synd att dom inte fick stanna bara. (stupid besöksförbud!!) Men jag hoppas att vi får åka hem imorrn, så då får jag ju träffa mina älsklingar längre, o dom får träffa lillebror. Win win situation!
Nu ska jag surfa lite med datorn som min lilla stora son tog med sej. (tack söt) Tur man kan underhålla sej va? Haha!
Skriver mer sen tror jag...
Gravidsnack.
Sitter här o svettas som en jävla gris! Fast utan att riktigt svettas. Men jag känner mej svettig. Vårat hus blir som en bastu när det varit varmt på dan (vilket man kan säga att det varit idag) Anyway... Sist jag skrev att jag va skitnervös inför morgondagen o bla bla bla gick de ju skepprätt åt h*vete, så idag skippar jag det.
Idag skriver jag: Jag tror faktiskt inte att det kommer bli något barnafödande imorrn. Honestly! Jag fick en sån magkänsla efter mitt besök på MVC idag. Konstigt va? Där sa min BM att allt såg bra ut iaf, och det viktigaste av allt: Jag hade bara gått upp ETT KILO sen vecka 33. Himmel o pannakaka! Jag är nöjd! :D Tror nästan att lillebror har lagt på sej mer än det. Har jag alltså lyckats gå ner i vikt, dom sista veckorna? Det låter ju otroligt... Men bra om så är fallet.
Mina ben sprängs nog snart oxå. Dom känns som klubbor. Tror jag har samlat på mej ganska mycke vatten dom sista veckorna. Tvi tvi!
Jaja. Imorron är det alltså vecka 37+3, och jag har då egentligen 17 dagar kvar av min graviditet. Känns overkligt om jag skulle bli igångsatt, o föda då. De låter för bra för att vara sant. Men om man nu ska se det som typ någon sorts karma, så kanske jag får igen nu, eftersom jag fick gå över 16 med Devin. Maybe baby?!
Lite hopp finns ju såklart i min (och Tims) kropp, men jag vågar verkligen inte hoppas på för mycke. Jag kommer bli helt knäckt om jag får åka hem imorrn igen, utan bebis. Så de är ju. Men jag vill ändå inte räkna med att få föda. Svårt de där...
Näe, nu ska jag ta en snabbdusch, o sen försöka sova lite. Ska upp kl 6 imorron bitti. Huvvaligen!
Skriver mer imorrn när jag vet. (för nu KAN jag faktiskt MMS blogga *stoooolt* Haha!)
Sista magbilden?
Idag skriver jag: Jag tror faktiskt inte att det kommer bli något barnafödande imorrn. Honestly! Jag fick en sån magkänsla efter mitt besök på MVC idag. Konstigt va? Där sa min BM att allt såg bra ut iaf, och det viktigaste av allt: Jag hade bara gått upp ETT KILO sen vecka 33. Himmel o pannakaka! Jag är nöjd! :D Tror nästan att lillebror har lagt på sej mer än det. Har jag alltså lyckats gå ner i vikt, dom sista veckorna? Det låter ju otroligt... Men bra om så är fallet.
Mina ben sprängs nog snart oxå. Dom känns som klubbor. Tror jag har samlat på mej ganska mycke vatten dom sista veckorna. Tvi tvi!
Jaja. Imorron är det alltså vecka 37+3, och jag har då egentligen 17 dagar kvar av min graviditet. Känns overkligt om jag skulle bli igångsatt, o föda då. De låter för bra för att vara sant. Men om man nu ska se det som typ någon sorts karma, så kanske jag får igen nu, eftersom jag fick gå över 16 med Devin. Maybe baby?!
Lite hopp finns ju såklart i min (och Tims) kropp, men jag vågar verkligen inte hoppas på för mycke. Jag kommer bli helt knäckt om jag får åka hem imorrn igen, utan bebis. Så de är ju. Men jag vill ändå inte räkna med att få föda. Svårt de där...
Näe, nu ska jag ta en snabbdusch, o sen försöka sova lite. Ska upp kl 6 imorron bitti. Huvvaligen!
Skriver mer imorrn när jag vet. (för nu KAN jag faktiskt MMS blogga *stoooolt* Haha!)
Sista magbilden?
Vecka 38.
Idag (?) gick jag in i vecka 38. Sista veckan för min del? Hoppas! Nu står jag faktiskt inte ut längre. Jag har inte kunnat sova ordentligt på säkert en vecka. Det blir max 2-3 halvtaskiga timmars sömn per natt. Inte okej! Jag har sjukt ont, i hela kroppen. Och den stora magen gör att jag inte hittar något skönt sätt att sova på. Fett irri! Så nu får de gärna vara nog! Lillebror är ju färdigbakad o redo att kika ut nu... Så komsi komsi, gärna naturligt, innan onsdag. Då skulle jag bli lycklig! :) (annars tvingas du ut i vilket fall som helst, moahahaha *evil*) Kanske tar en (sista?) magbild imorrn i lägger ut. We'll see...
Om vecka 38 (lånat av blimamma.se):
Du anses nu vara fullgången och hos bebisen utvecklas de sista detaljerna. Den är nu omkring 49 cm från huvud till tå och väger c:a 3 kg. Under denna veckan kommer din bebis sannolikt att sjunka ned och fixeras med huvudet i ditt bäcken. Om det inte är din första graviditet så kan fixeringen komma senare. Du kommer förmodligen känna en viss lättnad när bebisen sjunker ned och trycket på dina revben lättar, medan å andra sidan trycket på din livmoder, bäcken och blåsa ökar så att ditt behov att kissa kan öka, samtidigt som vissa upplever smärta i ljumskar och ben.
Forskning har visat att stresshormoner kan påverka bebisen, så se till att koppla av, ha kul och ta det lungt.
Bebisen är fullt utvecklad och är egentligen redo att födas, men växer fortfarande och bildar mer fett, upp till 15 gram om dagen. Om detta är din första graviditet så är det vanligt att förlossningen sker närmare 40 veckor eller kort där efter, medan om det inte är ditt första barn så är det mer sannolikt att du föder tidigt. Se till att väskorna är packade!
Vecka 37.
Jahapp! Då va man inne i vecka 37 då. Känns faktiskt som att "numren" på veckorna inte spelar någon roll längre. Numera handlar det bara om bebis är inne eller ute. Sen om det kommer ske imorrn, den 19:e (10 dagar kvar, wohoo) eller två veckor efter BF är de ju ingen som vet... Bebis är ju typ färdig o de är jag med! Kan man luuugnt säga! Lillebror vägde vid sista tillväxt UL uppskattningsvis 3200g. That's huuuughe! Uhha! Hoppas dom räknade fel där. Det gjorde dom ju med Devin iaf. Dom uppskattade att han vägde 4400g dagen innan han föddes, och vägde prick 3900g när han föddes. Så jag hoppas på en felmätning även denna graviditet. ;)
Tänk att det KAN vara 10 dagar kvar tills lillebror äntligen är här! Underbart!!
Måste... köpa... blöjor...
Tänk att det KAN vara 10 dagar kvar tills lillebror äntligen är här! Underbart!!
Måste... köpa... blöjor...
Såhär står de på FL om vecka 37:
Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.
Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.
Magbild känns överflödig. Den är som den är. Ganska liten (?) Träffade en idag som trodde jag va i 6:e månaden, så jag antar att den inte är så stor... Det är även fler som sagt att magen är liten "för sin tid". Ett poäng där iaf ;)
Dagens UL :/
Varning för långt inlägg!!
Idag är en tung dag. Jag känner mej ganska sänkt. Nästan på botten faktiskt.
Imorse åkte vi tidigt o lämnade Devin hos Fia, o sen drog jag o Tim vidare mot Falun. Usch så nervösa vi va! Jag satt o skämtade i bilen o sa: "Vilken underbart fin dag att bli besviken på." Solen sken ju, o varmt va de. Jag skrattade.
Väl inne på MVC fick vi vänta. Som vanligt... När vi fick komma in till våran läkare fick jag lägga mej på britsen på en gång, så jag slapp krångla o sitta o härja före (it hurts!). Och de första Ann-Christin visar är ett huvud som ligger i mitt bäcken. Whaaaaaat?! Jag kom på mej själv med att säga NEEEEEEJ, lite lagomt tyst sådär. Lillebror måste alltså ha vänt sej inatt. Men hallå?! Snacka om att vara i sista sekund (precis som sina föräldrar kanske, hmm) Jag blev gråtfärdig. Inte alls så glad o munter som jag tidigare va. Tim tog min hand.
Efter någon minuts undersökning av ansiktet sa hon att hon tyckte att det såg ut som att han hade en spalt på höger sida oxå. Alltså dubbelsidig spalt. Jahapp! Då va de färdigt igen! Tårarna rann ner för mina kinder. Jag orkar verkligen inte med mer motgångar just nu! :'( Sen mätte hon allt hon skulle, och sa att allt såg bra ut, o bad oss komma ut till hennes andra rum, där hon har sin dator o fåtöljer o sånt.
Jag satt bara tyst. Tyst o stirrande ut i intet. Tror jag va ganska chockad. Hur kommer det sej att den andra spalten inte upptäckts tidigare? Det här va ändå vårat 6:e UL, varav 3:e som hon utförde. Men men. Spalt som spalt känner jag nästan. Det blir ju inte så mycke mer jobb o besvär (TROR jag).
Det känns värre att han vänt sej rätt. Att jag bara va några timmar ifrån att få ett snitt beviljat. Bara några timmar ifrån att få ut honom en smula tidigare, o slippa gå runt som en invalid hela dagarna. Hon erbjöd igångsättning. Det är verkligen det sista jag vill! Jag har så hemska minnen o erfarenheter från förra gången. Jag började grina ännu mer när hon sa de. Men hon försökte ju bara att vara snäll, o försöka få ut honom tidigare, fast på ett mer naturligt sätt. (hon erbjöd alltså de pga mina foglossningar)
Då fanns det alltså inte så mycke mer att göra, än att vänta på att det sätter igång av sej självt. Vilket skulle kunna ta ytterligare 6,5 vecka. Hemska tanke!!! Men efter några minuters prat kom vi fram till att vi skulle komma tillbaks igen några dagar innan BF, för att kolla om något var på gång. Om inte så skulle jag eventuellt få ett kejsarsnitt, iom att jag vägrar att gå över igen, och vägrar igångsättning.
Jag va alltså tvungen att tänka om helt angående allt som har med förlossning att göra. Och när vi va på väg till bilen ångrade jag mitt val. Jag tar nog hellre en till igångsättning, som faktiskt KAN bli bättre än förra, eftersom det är andra barnet nu, och det brukar gå lättare då. Hellre att chansa o sätta igång förlossningen några veckor innan BF, än att få gå o ha ont dygnet runt ända till BF o kanske längre ändå. Ganska lätt val när jag tänker så... Smärtan jag hade under förra förlossningen gick ju över efter att Devin föddes, vilket tog 22 (?) timmar. Och ett knappt dygn av smärta är ju ingenting mot att fortsätta gå runt o ha såhär ont hela hela tiden.
Så om två veckor (den 19:e maj) ska vi tillbaks till Falun. Läkaren ska då kolla om "allt är moget", och är det de så bli det igångsättning. Känns både bra o dåligt. Jag hoppas att det startar tidigare av sej självt. Det vore det bästa. Men att få ut honom innan BF vore faktiskt guld värt! Så de är bara att bita ihop. Det är ju inte ens säkert att det blir igångsättning då. Det är inget jag ställer in mej på. Sån tur har inte jag. Det har jag lärt mej nu. Inget går som jag vill/planerat. Så är de bara.
Men jag längtar/väntar förbannat mycke tills den 19:e. Den saken är säker.
Idag är en tung dag. Jag känner mej ganska sänkt. Nästan på botten faktiskt.
Imorse åkte vi tidigt o lämnade Devin hos Fia, o sen drog jag o Tim vidare mot Falun. Usch så nervösa vi va! Jag satt o skämtade i bilen o sa: "Vilken underbart fin dag att bli besviken på." Solen sken ju, o varmt va de. Jag skrattade.
Väl inne på MVC fick vi vänta. Som vanligt... När vi fick komma in till våran läkare fick jag lägga mej på britsen på en gång, så jag slapp krångla o sitta o härja före (it hurts!). Och de första Ann-Christin visar är ett huvud som ligger i mitt bäcken. Whaaaaaat?! Jag kom på mej själv med att säga NEEEEEEJ, lite lagomt tyst sådär. Lillebror måste alltså ha vänt sej inatt. Men hallå?! Snacka om att vara i sista sekund (precis som sina föräldrar kanske, hmm) Jag blev gråtfärdig. Inte alls så glad o munter som jag tidigare va. Tim tog min hand.
Efter någon minuts undersökning av ansiktet sa hon att hon tyckte att det såg ut som att han hade en spalt på höger sida oxå. Alltså dubbelsidig spalt. Jahapp! Då va de färdigt igen! Tårarna rann ner för mina kinder. Jag orkar verkligen inte med mer motgångar just nu! :'( Sen mätte hon allt hon skulle, och sa att allt såg bra ut, o bad oss komma ut till hennes andra rum, där hon har sin dator o fåtöljer o sånt.
Jag satt bara tyst. Tyst o stirrande ut i intet. Tror jag va ganska chockad. Hur kommer det sej att den andra spalten inte upptäckts tidigare? Det här va ändå vårat 6:e UL, varav 3:e som hon utförde. Men men. Spalt som spalt känner jag nästan. Det blir ju inte så mycke mer jobb o besvär (TROR jag).
Det känns värre att han vänt sej rätt. Att jag bara va några timmar ifrån att få ett snitt beviljat. Bara några timmar ifrån att få ut honom en smula tidigare, o slippa gå runt som en invalid hela dagarna. Hon erbjöd igångsättning. Det är verkligen det sista jag vill! Jag har så hemska minnen o erfarenheter från förra gången. Jag började grina ännu mer när hon sa de. Men hon försökte ju bara att vara snäll, o försöka få ut honom tidigare, fast på ett mer naturligt sätt. (hon erbjöd alltså de pga mina foglossningar)
Då fanns det alltså inte så mycke mer att göra, än att vänta på att det sätter igång av sej självt. Vilket skulle kunna ta ytterligare 6,5 vecka. Hemska tanke!!! Men efter några minuters prat kom vi fram till att vi skulle komma tillbaks igen några dagar innan BF, för att kolla om något var på gång. Om inte så skulle jag eventuellt få ett kejsarsnitt, iom att jag vägrar att gå över igen, och vägrar igångsättning.
Jag va alltså tvungen att tänka om helt angående allt som har med förlossning att göra. Och när vi va på väg till bilen ångrade jag mitt val. Jag tar nog hellre en till igångsättning, som faktiskt KAN bli bättre än förra, eftersom det är andra barnet nu, och det brukar gå lättare då. Hellre att chansa o sätta igång förlossningen några veckor innan BF, än att få gå o ha ont dygnet runt ända till BF o kanske längre ändå. Ganska lätt val när jag tänker så... Smärtan jag hade under förra förlossningen gick ju över efter att Devin föddes, vilket tog 22 (?) timmar. Och ett knappt dygn av smärta är ju ingenting mot att fortsätta gå runt o ha såhär ont hela hela tiden.
Så om två veckor (den 19:e maj) ska vi tillbaks till Falun. Läkaren ska då kolla om "allt är moget", och är det de så bli det igångsättning. Känns både bra o dåligt. Jag hoppas att det startar tidigare av sej självt. Det vore det bästa. Men att få ut honom innan BF vore faktiskt guld värt! Så de är bara att bita ihop. Det är ju inte ens säkert att det blir igångsättning då. Det är inget jag ställer in mej på. Sån tur har inte jag. Det har jag lärt mej nu. Inget går som jag vill/planerat. Så är de bara.
Men jag längtar/väntar förbannat mycke tills den 19:e. Den saken är säker.
1 månad kvar!
Sitter här o ler. Jag har ont. Sammandragningar. Men jag ler! Jag känner nämligen ett huvud som trycker mot mina revben ;) Ser/känns helt sjukt, men ändå bra. Då vet jag att han ligger kvar i säte iaf. Men de kan ju ändras snabbt... Idag är det prick en månad kvar till BF. Ingenting med andra ord. O jag hoppas att dom tar ut honom tidigare än så. Jag skulle inte gnälla om man säger så...
Nu hickar han oxå... ^_^
Imorgon är de dax för tillväxt UL nummer 3. Jag är så nervös att jag skiter på mej. Haha! Näe, kanske inte riktigt SÅ nervös. Men ja, ni fattar. Mycke kan hända... Mår lillen bra? Växer han som han ska? Får vi reda på om det blir snitt? Får vi något datum? Kommer jag bli besviken?
We'll see... Jag uppdaterar er imorrn! Tänk på mej!
Nu hickar han oxå... ^_^
Imorgon är de dax för tillväxt UL nummer 3. Jag är så nervös att jag skiter på mej. Haha! Näe, kanske inte riktigt SÅ nervös. Men ja, ni fattar. Mycke kan hända... Mår lillen bra? Växer han som han ska? Får vi reda på om det blir snitt? Får vi något datum? Kommer jag bli besviken?
We'll see... Jag uppdaterar er imorrn! Tänk på mej!
BB-väska?
Undrar om man kanske borde packa en väska att ha med på förlossning/BB? De kanske är dags nu... Man vet ju aldrig. Även om det kanske blir planerat kejsarsnitt så kan ju förlossningen starta tidigare. Kanske är lika bra att packa lite... Problemet är bara att jag inte hittar de små kläderna, dom i 50-56 alltså. Eller jo, jag har hittat alla overaller o alla "fula" kläder, men inte dom jag vill ha. Dom som Devin hade, som jag tyckte va fina. Får leta vidare imorrn. Känner mej ganska otymplig o klumpig när jag försöker mej ut på vinden (som man inte ens kan gå raklång i)
Mja. Projekt för morrondagen kanske? Måste ju ha något att göra innan vi får besök oxå ;)
Sen måste vaggan skruvas ihop, o bäddas.
Är allt klart sen för lillebror?
Hmm.... Kanske.
Inte!
Man kan nog aldrig förbereda sej nog för en bebis... Men ett paket blöjor eller två kanske vore på sin plats? O ersättning. O nappar. O de. O de. O de. Ja, ni ser. Vi kommer aldrig bli färdiga...
Typisk oss ;)
Mja. Projekt för morrondagen kanske? Måste ju ha något att göra innan vi får besök oxå ;)
Sen måste vaggan skruvas ihop, o bäddas.
Är allt klart sen för lillebror?
Hmm.... Kanske.
Inte!
Man kan nog aldrig förbereda sej nog för en bebis... Men ett paket blöjor eller två kanske vore på sin plats? O ersättning. O nappar. O de. O de. O de. Ja, ni ser. Vi kommer aldrig bli färdiga...
Typisk oss ;)
Hormonell?
Kan de vara så att jag är trött? Eller är de hormoner? Eller vad är de frågan om?
Jag är bara ledsen. Tårarna är inte långt borta. Sitter o tänker på lillebror. Läser mycke om LKG. Kikar på andra människor som oxå har barn med spalt. Det kommer någon tår då o då. Jag vet inte varför egentligen... De är ju inte hela världen. Men ju mer jag tänker på de, ju mer ledsen blir jag.
Känner mej så ensam...
Jag är bara ledsen. Tårarna är inte långt borta. Sitter o tänker på lillebror. Läser mycke om LKG. Kikar på andra människor som oxå har barn med spalt. Det kommer någon tår då o då. Jag vet inte varför egentligen... De är ju inte hela världen. Men ju mer jag tänker på de, ju mer ledsen blir jag.
Känner mej så ensam...
Förlossningen...
Hej och ursäkta den hemskt dåliga uppdateringen. Igår va en hektisk dag. Vi va o lunchade med Tims kusin en stund. Jättetrevligt! O efter de tog vi en kaffe. Sen fick Tim något ryck att vi skulle åka till Borlänge o handla en grej till bilen. Så de gjorde vi...
Efter de gick vi på kupolen en stund o kikade efter något att sätta på lillebror när han kommer till världen. Hittade en body jag gillade efter många om o men. Även en matchande liten mysse. Han kommer bli söt. Bild kommer.
På vägen hem fick Tim ytterligare ett ryck o kom på att eftersom vi ändå va "in town" så kunde vi åka o hälsa på hans kompis Tommy. Och så fick de bli. Vi vände. Haha!
På vägen hem slog de mej att jag knappt känt lillebror röra på sej alls. Under hela dagen. Skumt! Han är annars en väldigt livlig bebis. Så vi åkte hem, ringde förlossningen, åkte o lämnade Devin hos barnvakt, o drog upp till Falun. Till förlossningen.
Prick klockan 00 kom vi dit. Så fort en BM hade känt o klämt på magen började lillebror böka runt som aldrig förr. Typisk, men ack så skönt att veta att han lever o mår bra. Fick ligga o göra en CTG kurva i nästan en timme. Lillebror va väldigt aktiv, så dom fick ingen riktig koll på hans hjärtljud. Sen kollade dom med ett UL hur mycke fostervatten som fanns. Jag antar att de va bra!? Och så kollade dom även hur han låg. Den BM vi hade tordde att han hade vänt sej, o låg med huvudet ner, medan jag sa att han inte gjorde de. Läkaren letade, o letade, o letade efter huvudet. Men hittade det inte! Haha!!! Har huvudet trillat av nu oxå, frågade jag. Näe, det hade de troligen inte gjort, utan låg inbäddat under mitt högra revben, så de syntes inte på deras dåliga UL apparat. (dom har bättre på dagarna)
Sen gick läkaren ut o skulle fundera om vi skulle ligga kvar där över natten, i väntan på att våran ordinarie doktor skulle börja jobba, så hon fick göra ett till UL. Varför vet jag inte riktigt tyvärr. Men efter typ 20 minuter kom hon in igen på rummet o sa att vi fick åka hem, o att hon skulle prata med våran läkare imorrn. Och om de va så att hon tyckte att vi behövde komma tidigare (har en tid på torsdag annars) på UL så skulle dom ringa.
Jätteskönt att han mår bra, o att allt verkade vara som de ska. Men ändå kan man inte låta bli att tänka, o bli orolig. Läkaren va ju oxå orolig. Men för vad? De vet jag inte. Hon vill väl inte skrämma i onödan I guess... Får se om lillebror är som vanligt idag. Hope so. Annars skulle vi ringa direkt iaf.
Så nu är de bara att vänta tills torsdag... Drygt. Jag kommer bli så glad när allt är över.
Efter de gick vi på kupolen en stund o kikade efter något att sätta på lillebror när han kommer till världen. Hittade en body jag gillade efter många om o men. Även en matchande liten mysse. Han kommer bli söt. Bild kommer.
På vägen hem fick Tim ytterligare ett ryck o kom på att eftersom vi ändå va "in town" så kunde vi åka o hälsa på hans kompis Tommy. Och så fick de bli. Vi vände. Haha!
På vägen hem slog de mej att jag knappt känt lillebror röra på sej alls. Under hela dagen. Skumt! Han är annars en väldigt livlig bebis. Så vi åkte hem, ringde förlossningen, åkte o lämnade Devin hos barnvakt, o drog upp till Falun. Till förlossningen.
Prick klockan 00 kom vi dit. Så fort en BM hade känt o klämt på magen började lillebror böka runt som aldrig förr. Typisk, men ack så skönt att veta att han lever o mår bra. Fick ligga o göra en CTG kurva i nästan en timme. Lillebror va väldigt aktiv, så dom fick ingen riktig koll på hans hjärtljud. Sen kollade dom med ett UL hur mycke fostervatten som fanns. Jag antar att de va bra!? Och så kollade dom även hur han låg. Den BM vi hade tordde att han hade vänt sej, o låg med huvudet ner, medan jag sa att han inte gjorde de. Läkaren letade, o letade, o letade efter huvudet. Men hittade det inte! Haha!!! Har huvudet trillat av nu oxå, frågade jag. Näe, det hade de troligen inte gjort, utan låg inbäddat under mitt högra revben, så de syntes inte på deras dåliga UL apparat. (dom har bättre på dagarna)
Sen gick läkaren ut o skulle fundera om vi skulle ligga kvar där över natten, i väntan på att våran ordinarie doktor skulle börja jobba, så hon fick göra ett till UL. Varför vet jag inte riktigt tyvärr. Men efter typ 20 minuter kom hon in igen på rummet o sa att vi fick åka hem, o att hon skulle prata med våran läkare imorrn. Och om de va så att hon tyckte att vi behövde komma tidigare (har en tid på torsdag annars) på UL så skulle dom ringa.
Jätteskönt att han mår bra, o att allt verkade vara som de ska. Men ändå kan man inte låta bli att tänka, o bli orolig. Läkaren va ju oxå orolig. Men för vad? De vet jag inte. Hon vill väl inte skrämma i onödan I guess... Får se om lillebror är som vanligt idag. Hope so. Annars skulle vi ringa direkt iaf.
Så nu är de bara att vänta tills torsdag... Drygt. Jag kommer bli så glad när allt är över.
Vecka 35.
Du är på dag 239 av 280. (85,4%)
Du är i vecka 35.
Du har gått 34 fulla veckor och 0 fulla dagar (v34+0).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 9:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Lör 5 jun 2010
Du har 41 dagar kvar till beräknad förlossning.
Du är i vecka 35.
Du har gått 34 fulla veckor och 0 fulla dagar (v34+0).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 9:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Lör 5 jun 2010
Du har 41 dagar kvar till beräknad förlossning.
Hoho! Här går de undan! Inte långt kvar nu. Men ändå alldeles för lång tid kvar såklart. Tänk att man aldrig är nöjd :p Tänkte på en sak inatt... Jag HATAR att vara gravid. Jag hatar den här graviditeten (ja, jag tror man får göra de) Och jag vill inget hellre än att få ut den lilla krabaten i magen. Men ändå känner jag att jag inte är redo att bli tvåbarnsmamma. Konstigt. Hur kan de vara så? Kan man bli redo för något sånt, eller kommer de efterhand? I dunno... Men de blir nog bra i slutändan.
De här med förlossning är något jag nästan slutat tänka på. Alltså en naturlig. De finns inte längre i mitt huvud. Lillebror ligger kvar med rumpan ner, o så kommer han säkert att ligga om 1,5 vecka oxå (då vi ska på UL igen) Så då blir de bestämt om snitt. De är de jag är inställd på, de är så jag vill ha de. Så därför ödslar jag ingen energi på att fundera kring någon naturlig förlossning. Punkt slut. (även om jag är livrädd att han ska vända sej)
Namn då... Haha! Jani... De KAN vara så att vi kommit på vad han ska heta. Spännande va, alla skvallerkärringar där ute som läser? Vi har iaf ett namn, bara ett, precis som förra gången, som vi är överens om. Skönt att åtminstonde ha ett namn känner jag, haha! Vi har ju haft några månader på oss att fundera nu. Ett poäng till oss. Och nej, jag tänker inte skriva ut namnet här. De kommer nog att märkas vad han får för namn.
Mmm. De är en lite bitter Milis idag, som kanske märks i tonen på inlägget. Men de tar vi någon annanstans. I en annan kanal.
Milis o mage.
De här med förlossning är något jag nästan slutat tänka på. Alltså en naturlig. De finns inte längre i mitt huvud. Lillebror ligger kvar med rumpan ner, o så kommer han säkert att ligga om 1,5 vecka oxå (då vi ska på UL igen) Så då blir de bestämt om snitt. De är de jag är inställd på, de är så jag vill ha de. Så därför ödslar jag ingen energi på att fundera kring någon naturlig förlossning. Punkt slut. (även om jag är livrädd att han ska vända sej)
Namn då... Haha! Jani... De KAN vara så att vi kommit på vad han ska heta. Spännande va, alla skvallerkärringar där ute som läser? Vi har iaf ett namn, bara ett, precis som förra gången, som vi är överens om. Skönt att åtminstonde ha ett namn känner jag, haha! Vi har ju haft några månader på oss att fundera nu. Ett poäng till oss. Och nej, jag tänker inte skriva ut namnet här. De kommer nog att märkas vad han får för namn.
Mmm. De är en lite bitter Milis idag, som kanske märks i tonen på inlägget. Men de tar vi någon annanstans. I en annan kanal.
Milis o mage.
Tusan!
Fan! Jag tror att lillebror håller på o vända sej. Han försöker iaf... De gör ont, o känns fysiskt omöjligt. Än så länge har han bara kommit halvvägs, men de är illa nog.
Skitdag!
Skitdag!
50 dagar?
Idag är de 50 dagar kvar till BF kom jag på för en stund sen... 50 dagar kvar till sommarn. 5:e juni. De känns väldigt långt bort, men ändå så nära. Skumt! De är ju bara typ 1,5 månader. Ingenting ju... Och imorrn går jag in i vecka 34. O tänk om de blir ett snitt, då tar dom ju ut bebisen lite tidigare (oftast) typ 10-14 dagar eller något sånt tror jag. Då blir ju de i vecka 38, vilket är om bara 4 veckor. 4 veckor är ju ingenting. Verkligen! Meeeen igen... Sån tur har inte jag. De är jag 99,9% säker på. Jag kommer få flåsa på i 42,5 veckor, som sist ;) O de hela kommer att sluta med att jag ligger o föder barn på min födelsedag, som är 2 veckor efter BF.
Ja. Så blir de nog...
Opublicerad o bortglömd magbild från vecka 30(?) kanske...
Ja. Så blir de nog...
Opublicerad o bortglömd magbild från vecka 30(?) kanske...
Tillväxt UL 2.
Idag va vi på tillväxt ultraljud, nummer två. De gick jättebra. O med bra menar jag alltså inga nya krusseduller eller överraskningar. Skönt med andra ord. Han växte på som han skulle o vägde ca 2050 gram, o följde sin kurva bra. Tror de bara vart en avvikelse på -6% eller något sånt. Helt okej! O de "bästaste" av allt, han låg kvar i säte. Våran lilla rumpbebis ;) Nu har han alltså trotsat de flesta odds igen... Första va ju att de bara är 1 av 700 som föds med spalt, o nu att han ligger i säte, vilket bara 3-4% gör, ist för att lägga sej med huvudet ner. De kommer bli (ÄR) en mycke speciell kille de där <3
Vi ska tillbaks till Falun igen om 3 veckor för ett till UL, o jag antar att de då blir bestämt om snitt. Något vändningsförsök slapp jag göra iaf :) De tackar jag för!!
Nu ska vi till Lena o grilla lite, o Tim ska klippa sej...
Hej!
Vi ska tillbaks till Falun igen om 3 veckor för ett till UL, o jag antar att de då blir bestämt om snitt. Något vändningsförsök slapp jag göra iaf :) De tackar jag för!!
Nu ska vi till Lena o grilla lite, o Tim ska klippa sej...
Hej!
Karatekurs?
Jag tror att någon är på tisdags karatekurs. Någon är en viss varelse som lever i min livmoder. Även känd som lillebror. Morr! Han blir verkligen starkare för varje dag som går. Kanske är de han som blir världens starkaste man år 2030? Ja, så måste de vara... Eller nya karatekid.
Får jag sova snart, käre lille hjärtebarn?
Får jag sova snart, käre lille hjärtebarn?
Mvc imorrn!
Yepp. Imorron är de (äntligen?) dags för att nytt besök hos Mvc. Brukar inte se fram emot dessa, men den här gången vill jag faktiskt dit... Inte för att visa upp att jag slarvat som tusan med mina järntabletter (äter däremot mina kalktabletter desto bättre) utan för att få veta om lillebror fortfarande ligger i säte. Den frågan snurrar ofta i mitt huvud. Skönt att få igång en "process", om de skulle vara så. Jag vet att dom små liven kan vända sej typ närsomhelst, men ligger han fel så tänker ju inte jag vara sen med att pucha för snitt. Så de så!
Nu måste jag försöka få lite sömn. Fika med Marika väntas oxå imorrn. Me like!!
Nu måste jag försöka få lite sömn. Fika med Marika väntas oxå imorrn. Me like!!
Namn... Igen...
Levi(s?)
Vincent
Leon
Theo
Neo
Leo
Milo
Ville
Ja... Alternativen är många.
TexasVincent
Leon
Theo
Neo
Leo
Milo
Ville
Hur ska man kunna komma överens?
Vecka 31.
Idag går jag in i vecka 31. Tiden bara springer iväg. Samtidigt som de gärna får gå liiite fortare tills det är dags... Allt är jobbigt deluxe just nu känns de som. Men de är bara att bita ihop. 70 dagar kvar. 1/4 del kvar. De är ju inte alls mycke...
Gravid vecka 31.
Barnet:
Barnet är nu cirka 40 centimeter långt huvud till fot. Nu börjar det närma sig födelselängden. Många har redan hår på huvudet som kan ha vuxit upp till två centimeter. Barnet har fortfarande inte lagt sig till rätta utan ligger ibland med huvudet nedåt och ibland med huvudet uppåt eller åt sidan. Vikt 1 800 gram.
Mamma:
Din lungkapacitet har ökat från 500 till 800 kubikcentimeter luft per andetag. Det behövs både för barnet och för dig själv. Den ansträngning det innebär att vara gravid kan göra dig andfådd. Bebisen fyller upp större delen av magen. Det kan kännas trångt och tungt. Många kvinnor samlar på sig vatten. Om dina ben är svullna och känns tunga kan du prova med stödstrumpor. Tala med din barnmorska eller hör efter på apoteket. Har du börjat tänka på förlossningen? Känns det bra, roligt, spännande, ångestframkallande, häftigt? Läs om förlossningen här till vänster. Prata med din familj och dina vänner. Din barnmorska finns också där för att reda ut begrepp och lyssna till dina tankar.
Källa: Vårdguiden.
Förlossningstankar.
Tänker mycke på bebis i magen. Undrar hur han mår? O kanske allra mest hur han ligger. Jag är faktiskt jätteglad att han ligger (låg?) i säte. Nu har jag inget val. Han måste födas med kjejsarsnitt. De här är alltså något jag gått o funderat på så länge jag vetat om att vi väntar ett till barn. Förlossningen. Vill jag verkligen vara med om en till vaginal förlossning? Orkar jag de? Orkar jag riskera att gå över tiden massa igen o bli psykfall? Vågar jag chansa o hoppas att jag slipper bli igångsatt? Kommer jag ha lika ont som sist?
Dom frågorna blir ju snabbt besvarade om jag får ett KS. Men jag vill ju veta hur de känns att få en normal förlossning. En som vattnet går, man får klocka värkar, skynda upp till förlossningen osv osv. Men de är ju inget som säger att de säkert blir så den här gången heller tyvärr.
Men om nu lillebror ligger kvar som han gjorde förra veckan, i säte, så slipper jag ju tänka mer på dom där jobbiga frågorna. Jag slipper väga för o nackdelar en gång till. (vilket jag redan gjort typ 100ggr) Någon annan väljer åt mej. Så smidigt. Så bra!
Men nu kommer oron ist. Oron över att han kan ha vänt sej, eller vänder sej tills det är dags. Jag vill inte att han ska vända sej. Jag vill inte bli tvungen att välja o forstätta fundera på om/hur/vad/kanske... För jag kommer ingen vart.
Så håll tummen för mej/oss den 14:e april, då nästa ultraljud är, då vi ser om han vänt sej eller inte.
Och snälla döm mej inte för att jag vill ha ett KS. Jag har iaf varit med om en vaginal förlossning, o vet vad de handlar om. Jag är inte rädd på så vis. Jag är ingen fegis som bara vill ha ett snitt för att det är "den lätta vägen". (vilket det ibland inte ens är...)
Tack för mej!
Dom frågorna blir ju snabbt besvarade om jag får ett KS. Men jag vill ju veta hur de känns att få en normal förlossning. En som vattnet går, man får klocka värkar, skynda upp till förlossningen osv osv. Men de är ju inget som säger att de säkert blir så den här gången heller tyvärr.
Men om nu lillebror ligger kvar som han gjorde förra veckan, i säte, så slipper jag ju tänka mer på dom där jobbiga frågorna. Jag slipper väga för o nackdelar en gång till. (vilket jag redan gjort typ 100ggr) Någon annan väljer åt mej. Så smidigt. Så bra!
Men nu kommer oron ist. Oron över att han kan ha vänt sej, eller vänder sej tills det är dags. Jag vill inte att han ska vända sej. Jag vill inte bli tvungen att välja o forstätta fundera på om/hur/vad/kanske... För jag kommer ingen vart.
Så håll tummen för mej/oss den 14:e april, då nästa ultraljud är, då vi ser om han vänt sej eller inte.
Och snälla döm mej inte för att jag vill ha ett KS. Jag har iaf varit med om en vaginal förlossning, o vet vad de handlar om. Jag är inte rädd på så vis. Jag är ingen fegis som bara vill ha ett snitt för att det är "den lätta vägen". (vilket det ibland inte ens är...)
Tack för mej!
Dagen o Namnprat
Happ. Idag har jag inte gjort många knop. Suttit mest. Legat lite. Suttit lite till. Tråkigt, men vad gör man? Martin, Linnea o barnen kom hit en sväng på kvällen o snodde med sej Tims fula fiskar (Tack Martin!!) O barnen lekte o härjade på som vanligt. Eller kanske lite värre än vanligt idag? Jaja. Livat va de iaf :)
Jag o Tim har pratat namn idag. Alltså vad lillebror ska heta. Linnea undrade oxå. Johanna hade James som förslag. De va ju vettigt, för att vara ett förslag från en 4 åring... Men njaa, jag vet inte. De känns som att han aldrig kommer att få något namn. Jag har ju som vanligt massa namn som jag kan tänka mej, men Tim... NÄÄÄÄ! Jag frågade honom tidigare idag vad lillebror skulle heta om Tim fick välja vilket namn han ville. O inte ens då kom han med något förslag. Sabla karl!! :p Jag får väl namnge honom själv då.
Har ni några bra namnförslag? Dom ska passa bra ihop med Devin, alltså inga svensson-namn, som Erik o Rasmus o sånna ;)
Jag o Tim har pratat namn idag. Alltså vad lillebror ska heta. Linnea undrade oxå. Johanna hade James som förslag. De va ju vettigt, för att vara ett förslag från en 4 åring... Men njaa, jag vet inte. De känns som att han aldrig kommer att få något namn. Jag har ju som vanligt massa namn som jag kan tänka mej, men Tim... NÄÄÄÄ! Jag frågade honom tidigare idag vad lillebror skulle heta om Tim fick välja vilket namn han ville. O inte ens då kom han med något förslag. Sabla karl!! :p Jag får väl namnge honom själv då.
Har ni några bra namnförslag? Dom ska passa bra ihop med Devin, alltså inga svensson-namn, som Erik o Rasmus o sånna ;)
Falun igår.
Orkade inte skriva igår, så de får bli idag ist. Snälla slå mej inte!
Igår åkte alltså jag, Tim, Mickis o Devin till Falun. Jag o Tim fick träffa någon överläkare som först pratade lite med oss, o sen gjorde ultraljudet. Allt såg bra ut :) *pustar ut* Hon gjorde en viktupskattning, mätte flödet i navelsträngen o kollade hur mycke fostervatten som fanns. Ganska imponerande hur man kan göra allt de där egentligen. Han väger iaf 1350 g just nu, vilket tydligen ska vara normalt vid denna tid. Varken för stor eller för liten. Skönt! De enda "mindre bra" va att han ligger i säte. Han sitter alltså i min mage, men rumpan ner mot "utgångshålet", och dom ska ju komma ut med huvet först, så de va ju lite halvbra. Eller ja, han kan ju självklart vända sej innan han ska ut, än finns de lite plats kvar. Men vänder han sej inte så blir de snitt (dansar happydance)
Vi ska tillbaks dit igen för ytterligare ett UL om fyra veckor. Alltså den 14:e April. Vilken är min o Tims 4 års dag. Vet inte vad jag tycker om de. Skönt att inte bara sitta hemma o uggla den dagen, men orka åka till Falun av alla ställen? Falu lasarett dessutom. Mja. De blir nog bra...
Efter de åkte vi o käkade pizzabuffé, o sen till Kupolen en snabbis. Kikade på Panduro o på lite leksaker till Devin. Måste komma på vad vi ska köpa åt honom. Han ska ju iofs få sitt rum, o så har han ju fått sin nya vagn, men de vore ju skoj att ge honom paket på morgonen :)
Jag drack även en chailatte för första gången ever. Har känt länge att jag velat testa de. Den smakade väl okej, men inget jag skulle vilja dricka ist för kaffe. För sött för mej. Tacka vet jag vårat vanliga chaite vi har här hemma!
Ha en fin dag alla läsare! De ska jag. Jag ska till doktorn snart...
Igår åkte alltså jag, Tim, Mickis o Devin till Falun. Jag o Tim fick träffa någon överläkare som först pratade lite med oss, o sen gjorde ultraljudet. Allt såg bra ut :) *pustar ut* Hon gjorde en viktupskattning, mätte flödet i navelsträngen o kollade hur mycke fostervatten som fanns. Ganska imponerande hur man kan göra allt de där egentligen. Han väger iaf 1350 g just nu, vilket tydligen ska vara normalt vid denna tid. Varken för stor eller för liten. Skönt! De enda "mindre bra" va att han ligger i säte. Han sitter alltså i min mage, men rumpan ner mot "utgångshålet", och dom ska ju komma ut med huvet först, så de va ju lite halvbra. Eller ja, han kan ju självklart vända sej innan han ska ut, än finns de lite plats kvar. Men vänder han sej inte så blir de snitt (dansar happydance)
Vi ska tillbaks dit igen för ytterligare ett UL om fyra veckor. Alltså den 14:e April. Vilken är min o Tims 4 års dag. Vet inte vad jag tycker om de. Skönt att inte bara sitta hemma o uggla den dagen, men orka åka till Falun av alla ställen? Falu lasarett dessutom. Mja. De blir nog bra...
Efter de åkte vi o käkade pizzabuffé, o sen till Kupolen en snabbis. Kikade på Panduro o på lite leksaker till Devin. Måste komma på vad vi ska köpa åt honom. Han ska ju iofs få sitt rum, o så har han ju fått sin nya vagn, men de vore ju skoj att ge honom paket på morgonen :)
Jag drack även en chailatte för första gången ever. Har känt länge att jag velat testa de. Den smakade väl okej, men inget jag skulle vilja dricka ist för kaffe. För sött för mej. Tacka vet jag vårat vanliga chaite vi har här hemma!
Ha en fin dag alla läsare! De ska jag. Jag ska till doktorn snart...
