Fegis. Argsint fegis.

Näe, vet ni vad... Här blir inga barn gjorda. Jag har iofs nog som de ärmed mina egna just nu. Levis har fått tillbaks hostan av doom. :/

Jag vet inte hur man ska börja... Vad säger man? Jag vet inte. Mitt huvud blir ju som bekant tomt när jag är arg (ledsen?) Skriva kan jag. Men prata? Nej. Varför ska de vara så svårt att öppna käften o bara säga vad man tycker, känner o tänker? Damn!

Speak now or forever hold your silence...

Redo?

Är du redo att höra allt jag har o säga?
Är du redo för mitt utbrott?
Redo för att kämpa lite?
Eller kanske rent utav ge upp?

Jag är redo nu...

Idag är inget undantag.

Idag är inget undantag... Jag känner mej fortfarande lika vilsen o förvirrad. Fy bubblan! (i brist på bättre ord...)

Han kom hem inatt iaf. En poäng... Alltid något. Sen att de va 3.40 är en annan sak. Men... Han kom hem.

Jag vill oxå ut. Mycke o gärna. Känner att jag skulle behöva ha mej en drink eller fyra. Så hjärnan slappnar av lite. Den går på högvarv.

Fördelar, nackdelar. Jag älskar att skriva listor. Jag vet att jag skrivit de förut i bloggen. Men de är ju så sant! Man kan göra listor om precis vad som helst. Just idag funderar jag på att göra en lista. Men jag vågar inte... Eller gör jag de? Kanske borde ringa en vän...

Nu är de dags för kaffe o en chokladbit i min ensamhet!

Tjing!

Inatt.

Inatt va de någon/något som tvingade mej att lyssna på "Jag vet i vilken dy hon varit i". Jag förstår precis. Eller... De känns som att jag förstår. Tolkar saken rätt. Eller gör jag verkligen de? Är allt bara missuppfattat? "Nu kan du få mej så lätt" spelades oxå. Sjukt... Jag hatar honom. Riktigt mycke, o har alltid gjort...

Jag tror ni vet vem jag pratar om... Visst?

Men jag vet nog själv inte riktigt vad jag pratar om.

Dags att vakna!

Lördagnatts svammel...

Happ... Ensam hemma. Sinnet lika som föregående kväll. Något är på tok. Mycket på tok... Vad gör man?

Lyssnar på musik o myser under min filt. That's it typ. Funderar över livets alla prövningar. Varför ska allt vara tvunget till att bli så svårt, jobbigt o komplicerat? Någon som vet? För jag vet inte...

Får ont i magen... Blir nästan lite rädd för mej själv... Vad fan gör jag? Varför?

"It's too hard to hold hands when your hand's a fist"

- Vem?

Näe. Skärpning Emilia! Dags att ta tag i skiten istället föt att fly från problemen...
Vi tar de imorrn... Eller kanske på måndag... Eller varför inte efter jul? Nästa år funkar oxå.

Nu pirrar de oxå. Jävla bergodalbana!

Bäst jag lägger mej innan hjärnan kortsluts.

G'nite!

...


En liten informerande bild på mitt sinnestillstånd...

Hmm...

Skriver.... Men vad? Vad behöver jag säga? Massa kanske... Eller ingenting. Beror på hur man ser de...

Förvirrad? Glad? Ledsen? Kåt? Hungrig? Utrråkad?

Jag vette fan!

Sitter o äter macka o lyssnar på skum musik. Chaité finns oxå med i bilden. Samt ljus...
Låter idealiskt... Mysigt o trevligt. Men vart då?

Blaha blaha blaha blaha...

Nu ska jag ta mej en dusch tror jag. O sen försöka sova. Imorrn är en ny dag.

Små små steg.

Jag är inne i en sån där "ja örk int nå" period. Jag har inte lust med nånting. Jag orkar inte. Men ändå gör jag en massa. Svårt att förklara...

Jag är less på att ingenting händer. Går runt o är arg o irriterad hela dagarna. Suckar. MEN... Jag tar tag i skiten! Jag lever nu efter filosofin "vill man ha nånting gjort, får man göra det själv". Så sant så!

I onsdags försökte jag (förgäves) att rensa avloppet till tvättmaskinen som varit igenproppat sen i påskas (!!!).

I torsdag städade/rensade jag tvättstugan, o såg till att avloppet rensades. Det var inte en dag försent vill jag lova. Som jag väntat!!

I lördags skruvade jag ner ett par hyllor som jag velat gjort länge, men väntat på att någon annan skulle ha hjälpt mej med.

Igår städade jag bort lite takpannor från gården.

Små saker... Som är stora för mej. När man går runt hemma hela dagarna o ser allt som måste göras, men inte görs (av olika anledningar) blir jag less. Jag går runt o stör mej på det. O förut kunde jag vänta i flera år (vilket slöseri med tid va?) Men nu skiter jag i det! Jag gör det själv! Jag kan inte gå runt o sura o vänta på att någon annan ska göra det...

Nästa sak att ta tag i är fondväggen i vardagsrummet, o sen kanske jag målar klart dom där skåpluckorna i köket som varit omålade i 4,5 år.

Jag vill, o jag kan!

Less!

Varning för sjukt gnälligt inlägg!
Jag är så vansinnigt less på att sitta ensam. Kväll efter kväll. Otroligt tråkigt! Kommer inte ens ihåg sist jag fick sällskap en kväll. Eller jo... I lördags tror jag... Innan de va de nog en vecka längre tillbaks. Jag spyr på det! Jag sitter fast. Barnen sover ju. Jag kan inte bara gå ut o göra vadsomhelst. Typ motionera. Som jag faktiskt helst vill göra på kvällarna. Eller varför inte umgås med min sambo? De vore ju inte helt fel de heller...

Jag har så mycke inom mej som vill ut! Det gör ont i bröstet. Kommer jag explodera?

Den som lever får se...

Det spelar inte längre någon roll, jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll

Du lämnade mej ensam, o självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp, var att synas, att bli sedd

O jag glömmer bort att andas, för sex, musik o våld
Var det vackraste som hänt mej, sen själen min blev såld

Att synas utan att verka, ser enkelt ut på håll
Men jag lever på impuls nu, via fjärrkonrtoll

Men jag sa alltid nej...

Men ingen, ingen, ingen, ingen hör…

Funderingar...

Undrar hur de kan pirra i magen av bara tanken, fast jag innerst inne vet att det aldrig kommer hända...?!

Funderar på att köra en Detox vecka nästa vecka (med start imorrn alltså)

Längtar tills jag börjar jobba mer.

Vill att Levis ska börja på dagis.

Undrar vad min mamma planerar för något ont just nu?

Är jag? Borde jag?

Undrar varför jag tvivlar...

Varför detta svammel då? Hmm.... Ja. Tror de va längesen jag pratade med någon helt enkelt...


Fundersam brud...

Provocerande...

Ville bara berätta att jag nu tänker gå o sova middag i sisådär 2 timmar. Gött mos!

(gör allt för att få er att bli avundsjuka på mej o mitt ganska händelselösa liv)

God natt!

Lite ledsen...

Just nu håller jag på med en tårta. De är Johan som ville att jag skulle slänga ihop en tårta... Bara sådär. Så jag gör mitt bästa. Men det känns så sorgligt att göra den. Personen vi ska fira finns inte längre bland oss. Hon skulle ha fyllt år idag, men avled hastigt (o oväntat!) för ca 3 veckor sen.

Det känns som en klump i hjärtat när jag tänker på henne! :'(

Hoppas du har de bra där uppe A! Vi tänker på dej massa!! Du är saknad!

Håll ditt huvud högt...

Allt som är och allt som varit
Allt vi tänkt och allt vi drömt om
Alla våra högtflygande planer
Dom sprack på små detaljer som man glömt
Jag trodde att jag visste vad jag ville
Men va fan jag var så ung och dum och full då
Allt värt att veta har du lärt mig
Men du säger att jag inte står i skuld


Så håll ditt huvud högt
För jag älskar allt du gör

Håll ditt huvud högt
Det är allt man kan begära



Serious talk.

Tänk vad livet kan ta snabba vändningar!! Sitter här o tänker på Tim. Min livskamrat, mitt allt! Min familj! ♥

För knappt en månad sen va jag när på att ge upp. Flytta härifrån. Bara dra. Jag hade fått nog. Va de depresionen som talade? Eller vad hände? Varför blev de så? Jag orkade inge mer. Jag bara grät o grät o grät. Men mest av allt va jag arg. På allt, o alla. Jag ville dö. Varför då? Jag har ju två underbara barn, o en underbar sambo!! Jag kunde ju inte gå o dö heller... Jag måste ju leva, se mina barn börja skolan, skaffa sina första flickvänner (eller pojkvänner?) Komma hem mitt i natten, göra satyg, skaffa körkort, flytta hemifrån, skaffa barn. Ja. Allt egentligen! Livet har ju bara börjat för dom. O ändå va de nånting som gjorde att jag tänkte att jag ville missa allt de där. Hemska tanke!!

De måste ha varit min sjukdom som talade... Jag kan inte komma på något annat. Och anledningen till att jag blev sjuk då? Hmm... Kan ha varit den simpla anledningen att jag helt enkelt har varit stark alldeles för länge. Mycke knasigt o tråkigt hände förra året. Jag förlorade en viktig del av min familj, jag va sjukskriven o hade ont o Levis opererades några gånger. Tråkiga saker helt enkelt. Men då bet jag ihop. Jag va ju tvungen att vara stark, för min familjs skull. O kanske för min egen skull?

Men de går inte att jämt o ständigt vara stark o flitig o tycka att livet är toppen, guld, o gröna ängar. Någon gång kommer skiten ikapp en. Som jag tror den gjorde för min del, i början på året.

Men jag gav inte upp. Jag vaknade upp en morgon o tänkte: Nu jävlar får de vara nog! Jag tog tag i skiten! Sökte hjälp. Vilket va tur. Vem fan vet hur livet hade sett ut annars idag?!

Igår kväll va en sån där kväll då allt va jobbigt. Devin ville inte sova, o låg o hostade o grät. Levis likaså. Fick ha honom i min famn i soffan tills han somnade. Jag o Tim som skulle ha en kväll tillsammans. Shit happens... Vi gick o la oss istället, så fort barnen hade lugnat ner sej. Vi låg o kramades, länge, länge, innan vi somnade. Då låg jag o tänkte på allt som hade hänt den senaste tiden. Hur galet allt kan bli... Jag älskar ju Tim, av hela mitt hjärta. De är med honom jag vill leva resten av mitt liv med. Ingen annan. Jag vill inte flytta ifrån honom. Varför skulle jag vilja de? För att han är karl? Haha. Ja, så kanske de va. Jag vet inte.

Hur som helst så insåg jag då, hur otroligt mycke han, och våra barn betyder för mej. Vad skulle jag göra utan dom? Dom är de bästa som finns. De bästa som hänt mej. Så länge jag har min familj är jag lycklig. Världens lyckligaste!

Jag somnade med ett leende på läpparna.

Men frågan återkommer ständigt i mitt huvud: Varför? Hur?

Får jobba på den frågan... Jag vet att svaret finns där. Någonstans.

...

Jag ska fan bli den bästa!! Nu jävlar!

...

Nu gäller de. Nu eller aldrig. Ska jag våga?

Mat!

Go morron! Inatt jag har sovit, o sovit o sovit. Jätteskönt! Devin vaknade bara en gång vid halv 2. I övrigt va de lugnt...

Men jisses vad sugen jag är på mat. All mat. Häromdan skrev jag en lista på all mat jag va sugen på. Den blev låååång. Haha! Tror jag skulle kunna äta vad som helts nu alltså. Inte för att jag är hungrig, men för att jag är sugen. Inte bra. Ska stå ut en vecka till med pulver, sen tror jag att jag ska börja äta lite igen...

Är grymt sugen på kräftstjärtar av någon konstig anledning. O baguetter. O pappas aioli. Mmmm! De vore något i hästväg! Eller varför inte en tacopaj?! Jaa. De vore oxå något...

Undrar om jag ska äta mat EN gång i helgen? We'll see...

Om 12 timmar är de helg. Woopidoo!!

Svammel Deluxe...

De bubblar i mej... Snart kommer allt bubbla över. Jag kommer skrika o gråta. Jag vill inte.

Usch! Snälla säg vad jag ska göra! Snart tappar jag humöret. Inte på smått vis heller.

Jag orkar inte gå runt o låtsas som om ingenting. Jag har gjort de tillräckligt länge nu.

Nu får de vara nog!!

Snart...

...

Är sjukt irriterad just nu!!! Snart måste de fan hända något. Jag tror jag blir tokig!

Hjälp mej någon?

Dagens planer.

Dagens planer är följande:
Tvätta kidsens kläder.
Städa, efter morgonens världskrig.
Tvätta svettig mamma.
Lösa sömnproblemet.
Slänga ut fanskapet till bord som står o skräpar.
Laga mat.
Äta maten.

Dricka en soppa.
Hämta Devin på dagis.
Stressa till lasarettet.
Umgås med någon? *Mariahosthost*
Stressa hem med bilen så Tim kan åka o träna.
Leka med kiden.
Natta kidsen.
Dö av utmattning.
Drömma söta drömmar om sommar, sol, jordgubbar o en smal Milis i bikini.

Tidigare inlägg