Dagens Uppsalabesök.
Nu har vi kommit hem, matat barn, nattat barn o pustat ut. Sitter med en kopp kaffe o försöker andas innan de är dags att lägga sej.
Dagen har väl varit sådär... Resan till Uppsala (18 mil) gick jättebra, Levis sov hela vägen, med en matpaus samtidigt som oss. Helt okej. På sjukhuset fick vi först träffa två sköterskor som visade oss runt där Levis kommer att få "bo" när de är dags för operationerna. Verkar helt okej! Övertrevliga sköterskor oxå. Men hellre de än otrevliga iaf ;) Så efter 45 minuters frågor/svar o rundvandring fick vi en kopp kaffe, o invänta kirurgen vi skulle träffa. Hon va oxå trevlig. Har träffat henne förut, förra gången vi va där. Jag gillar henne. Maria (?) hette hon nog.
Hon informerade oss om operationerna som blir o sånt. Runt augusti-september kommer Levis första operation att bli. Då ska dom sy igen läppen på honom. O strax innan jul kommer dom att operera en del av gommen (mjuka). Sen blir de en paus, tills han blir runt 2 år, och då gör dom kart resten av gommen. Käken fixar dom inte förrän 8-10 år. Kirurgen tyckte att Levis hade en ganska bred spalt. Vi vart förvånade, för de tycker inte vi. Men de spelade tydligen ingen roll när de gäller resultaten av operationerna iaf :)
Efter de fick vi träffa en liten tandläkare (hon va SKITLITEN!! Typ två huvuden kortare o 100 kg lättare än mej) Hon visade oss hur man skulle tejpa hans läpp, och hur man fick dit den där kroken. Kunde knappt hålla mej från tårar! Jag tyckte så synd om Levis när han låg där o skrek, o hon trixade med hans läpp. Usch!! Så nu ska han ha tejp för läppen dygnet runt, så att spalten blir mindre inför operationen. Som ska typ sträcka ut läppen på något vänsters vis. Levis hatade tejpen o försökte äta upp den på en gång :( Lika med kroken i näsan. Den ska han oxå ha dyget runt, tills i höst. För att forma näsvingen, som är lite platt. O kroken fästs med ett plåster i pannan. Ser helkonstigt ut. Så nu ser lilla Levis ut som ett enda stort plåster. Känns inge roligt alls :'( Speciellt inte när jag vet att han själv inte tycker om hans nya accessoarer. Känns som att vi precis vant oss med hur han ser ut, o nu måste vi vänja oss med något nytt. O så känns de som att folk kommer att titta ännu mer. Näe. Inge roligt alls!! Kanske lägger upp en bild imorrn på hela utstyrseln...
På vägen hem åkte tejpen av. Den halkade ner (han är snorig o så kommer maten ur näsan ibland) o hamnade nästan i munnen. Dåligt! Ska försöka imorrn igen...
På måndag ska vi dit igen. Suck!! Då ska vi åka dom där 18 milen, bara för att tandläkaren ville se hur de går med tejpningen. Otroligt drygt! Varför kan de inte finnas kompetenta läkare liiite närmare iaf? Jaja. De är ju för en god sak, så de är bara att bita ihop. Levis är värd de bästa ♥
Var det Malin ni träffade? Hon fixade Ivans läpp och vi är mycket nöjda. Svårt att säga än hur slutresultatet blir men det ser jättefint ut! Och dom (alla, allt från narkos, kirurg, sköterskor och läkare) var verkligen kanon i Uppsala!
Ivan gillade inte heller sin tejpning i början men dom vänjer sig. Vi också... Jag hade oerhört svårt för att fixa det där från början men på slutet var det verkligen en vanesak. Tänk på att det är för att det ska se snyggare ut sen så går det lite lättare. Se nu till att lära dig tejpa snabbt så ni slipper åka dit bara för att kolla hur det går. Det lär bli ett och annat besök ändå i Uppsala...
Nu är det jag som sitter här. På Akademiska i Uppsala. Min lilla David ska opereras i morgon, enkelsidig läppspalt. Jag hoppas innerligt att det går bra!
