Dag 2 – Min första kärlek.
Jani... Vad säger man? Kärlek. Till vad? Eller vem?
Men okej. Min första "riktiga" kärlek, som man kanske skulle uttrycka de, va en kille som heter Mathias. Vi blev tillsammans när vi va 14 år, o så förblev de tills vi hade fyllt 17. Det var en kille som gillade snabba bilar (typ "Fast and Furious-bilar") o hade en stor portion humor. Va inte särskillt good loocking/hunkig (ursäkta, om du läser detta, men de vet du ju själv redan ;)) Men ganska smart. Dock INTE smartare än mej då. Såklart. De hade ju inte ens hållt en vecka isf! :p Men jämnlikt iaf. Tror vi hann göra slut typ 20ggr under dom åren vi va tillsammans... Hmm...
Det va väldigt komplicerat med kärlek på den tiden. Ena dagen kunde man inte leva utan varandra, medan andra dagar gjorde man slut, o såg sej om efter något mer intressant... Knepigt de där med tonårskärlekar.
Och eftersom det är den första kärleken så vet man inget bättre. Man trodde att de va "the real deal", o att man aldrig skulle kunna hitta någon bättre. Att man va gjorda för varandra. Men så är ju oftast inte fallet...
Idag vet jag alltså bättre. NU vet jag vad äkta kärlek är! Idag vet jag precis hur de ska vara/hur jag vill ha de i ett förhållande o allt sånt där. Men jag vet inte om jag kan påstå att det blivit lättare för de?!
Kärleken är och förblir ett mysterium....
Men okej. Min första "riktiga" kärlek, som man kanske skulle uttrycka de, va en kille som heter Mathias. Vi blev tillsammans när vi va 14 år, o så förblev de tills vi hade fyllt 17. Det var en kille som gillade snabba bilar (typ "Fast and Furious-bilar") o hade en stor portion humor. Va inte särskillt good loocking/hunkig (ursäkta, om du läser detta, men de vet du ju själv redan ;)) Men ganska smart. Dock INTE smartare än mej då. Såklart. De hade ju inte ens hållt en vecka isf! :p Men jämnlikt iaf. Tror vi hann göra slut typ 20ggr under dom åren vi va tillsammans... Hmm...
Det va väldigt komplicerat med kärlek på den tiden. Ena dagen kunde man inte leva utan varandra, medan andra dagar gjorde man slut, o såg sej om efter något mer intressant... Knepigt de där med tonårskärlekar.
Och eftersom det är den första kärleken så vet man inget bättre. Man trodde att de va "the real deal", o att man aldrig skulle kunna hitta någon bättre. Att man va gjorda för varandra. Men så är ju oftast inte fallet...
Idag vet jag alltså bättre. NU vet jag vad äkta kärlek är! Idag vet jag precis hur de ska vara/hur jag vill ha de i ett förhållande o allt sånt där. Men jag vet inte om jag kan påstå att det blivit lättare för de?!
Kärleken är och förblir ett mysterium....
Kommentarer
Trackback
