Funderar en massa.

Igår va vi på fest. Då kom bebis upp, o allt tillhörande honom. (ofc) O då va de en människa som antog att vi inte tänker så mycke på honom, om hur han kommer att "bli", så att säga. Vad tror folk? Jag svarade att jag tänker på honom varje dag. Hela tiden. Människan blev nästan chockad.

Varför?
Varför skulle de vara så konstigt?

(Ursäkta om du läser detta, men jag är tvungen att vädra mina känslor kring detta)

Vissa människor beter sej som att det vi och våran kommande son har framför oss är en baggis. De är inget att bry sej om. De är ju bara ett liten skönhetsmiss. (VA?) Medan andra tar de för hårt istället o kommer fram o kramar om en o grinar, precis som att han vore döende.

Det känns faktiskt inte som att de är många som egentligen förstår hur de verkligen är, o hur vi känner. Kanske är de så att vi själva inte ens vet... Svårt att säga.

Men jag tänker göra allt jag kan för att få folk att förstå hur jag känner. Hur nu de ska gå till. O även att få förståelse för hur allt kommer bli, o se ut i framtiden.

Men inte ikväll. Inte inatt.

Vi tar de någon annan dag.

På återskrivande....

Kommentarer

Skriv gärna en kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0