Visslaren...
Jag sparar allt du slänger
Allt det fula som berör
det har blivit svårare att laga det du förstört
Du har blivit lättantändlig, du bränner allt du rör
Jag har blivit äldre, saknar glöd
det rår jag inte för…
Det är bara minnen för livet
och du tar allting för givet
...
Det gör ont att älska dig.
Allt det fula som berör
det har blivit svårare att laga det du förstört
Du har blivit lättantändlig, du bränner allt du rör
Jag har blivit äldre, saknar glöd
det rår jag inte för…
Det är bara minnen för livet
och du tar allting för givet
...
Det gör ont att älska dig.
Emo.
Ikväll är jag lite emo. Emotionell alltså... Tänker mycke. Som vanligt. Fast lite djupare. Så för att få bot på de hela tänkte jag skriva av mej lite. Men inte här. De går ju icke. Fel folk läser. Klagar. Misstolkar. Jag behöver skriva precis vad som föresgår i mitt huvud. Utan krussiduller. Bara mina egna tankar och ord. Så därför finns nu en lösenordsskyddad sida av "Milis Värld".
I övrigt då?! Nja... Jag kom aldrig iväg till kuratorn i morse. Kom inte ur sängen :/ Ingen bra dag att missa ett samtal på känner jag. Men vad gör man?! Annars har vi bara varit hemma o tagit de lugnt idag. För lugnt tycker jag. Men sånna dagar behövs ju... Skulle ha fikat med Ellie, men de vart för sent för de, så vi ska ta en förmiddagskaffe imorrn ist :)
I övrigt då?! Nja... Jag kom aldrig iväg till kuratorn i morse. Kom inte ur sängen :/ Ingen bra dag att missa ett samtal på känner jag. Men vad gör man?! Annars har vi bara varit hemma o tagit de lugnt idag. För lugnt tycker jag. Men sånna dagar behövs ju... Skulle ha fikat med Ellie, men de vart för sent för de, så vi ska ta en förmiddagskaffe imorrn ist :)
.
Dilemma.
Svammel deluxe?!
Det här inlägget är de nog ingen som kommer förstå sej på, o de är inte meningen att någon ska heller. Så egentligen är det bara att ignorera. Jag behöver bara skriva av mej, på mitt egna, lite säregna sätt. Vädra tankar. Lufta hjärnan. You know... Och förstår någon vad de handlar om så är ju inte de hela världen heller.
Men jag undrar... Eller ja. Jag tänker mycke. På hur allt har varit. Hur allt skulle kunna ha varit just nu. Våren är snart på väg. Eller ja, den ÄR på väg. Då kommer väl många känslor fram antar jag. Man tinar jussom... Precis som allt annat. Själv förknippar jag våren med sköna promenader o kaffe i solen. Bland annat. Men det är några saker som bara är sådär självklara när de gäller denna tid på året för mej.
Förra våren va jag ute o gick ganska mycket. I år: not so much. Vilket har sina förklaringar.
Drack kaffe gjorde jag oxå. Typ varje dag. Fast de har väl egentligen inte förändrats...
Snart är de ett år sen Devin föddes. Han fyller år. Har sin första födelsedag. De är stort! Jag kan knappt fatta de själv. Våran lilla bebis blir stor! Tyckte nyss han va sådär liten o hjälplös o bara låg o såg på... Nu är de han som står för underhållningen, o vi som ser på. Ett år går så sjukt fort. O snart har vi en till skatt. Om cirkus 86 dagar faktiskt. Bara en sån sak...
Jag skulle egentligen bara kunna skriva "rakt ut":
Hur tänker du? Tänker du alls? Finns jag? Finns Devin? Vad är din plan? Ingen?
Jag har fruktansvärt ont. Ont i hela kroppen faktiskt. Men kanske allra mest i själen. Något fattas. Eller gör de? Är de såhär de ska vara? Är de såhär de kommer vara i framtiden?
Jag önskar att jag visste. Fast egentligen kanske jag inte vill veta. Jag vet inte. Men att leva i ovisshet är värre än att veta. Även om verkligheten gör ont. Ovissheten gör ondare.
Eller?
Många, många frågor. Få svar. Inga svar.
Men jag undrar... Eller ja. Jag tänker mycke. På hur allt har varit. Hur allt skulle kunna ha varit just nu. Våren är snart på väg. Eller ja, den ÄR på väg. Då kommer väl många känslor fram antar jag. Man tinar jussom... Precis som allt annat. Själv förknippar jag våren med sköna promenader o kaffe i solen. Bland annat. Men det är några saker som bara är sådär självklara när de gäller denna tid på året för mej.
Förra våren va jag ute o gick ganska mycket. I år: not so much. Vilket har sina förklaringar.
Drack kaffe gjorde jag oxå. Typ varje dag. Fast de har väl egentligen inte förändrats...
Snart är de ett år sen Devin föddes. Han fyller år. Har sin första födelsedag. De är stort! Jag kan knappt fatta de själv. Våran lilla bebis blir stor! Tyckte nyss han va sådär liten o hjälplös o bara låg o såg på... Nu är de han som står för underhållningen, o vi som ser på. Ett år går så sjukt fort. O snart har vi en till skatt. Om cirkus 86 dagar faktiskt. Bara en sån sak...
Jag skulle egentligen bara kunna skriva "rakt ut":
Hur tänker du? Tänker du alls? Finns jag? Finns Devin? Vad är din plan? Ingen?
Jag har fruktansvärt ont. Ont i hela kroppen faktiskt. Men kanske allra mest i själen. Något fattas. Eller gör de? Är de såhär de ska vara? Är de såhär de kommer vara i framtiden?
Jag önskar att jag visste. Fast egentligen kanske jag inte vill veta. Jag vet inte. Men att leva i ovisshet är värre än att veta. Även om verkligheten gör ont. Ovissheten gör ondare.
Eller?
Många, många frågor. Få svar. Inga svar.
